Dagar som känns långa för att man har många saker att göra...
Denna dag har inte varit så, det var nog snarare tisdagen som kändes så. Var ute och sprang på morgonen, segade lite hemma så jag blev lite sen till religionen.
Lunchtid sköt jag fram till efter nästa lektion.
Under rasten fikade jag lite i cafeterian.
Fick samtal från en som ville kolla på lägenheten.
Försökte skjuta fram visningen någon dag, men kom på att det skulle gå lika bra samma dag.
Så varför vänta.
En kemilektion som kändes rätt lång.
Lunchtid mitt i.
Kemin fortsatte en kort stund med lite genomgång på tavlan.
Sedan bar det iväg hemåt.
Städade någon timme eller så.
Pluggade lite i teoriboken innan jag stack till trafikskolan.
Hem snabbt.
Hann knappt in förrän det ringde på dörren.
Den intresserade kollade runt lite.
En stund senare stod jag vid spisen och lagade mat.
Lite tv fast jag egentligen inte ville.
Men det var tisdagen, mycket hände fast inget som gjorde att tiden rusade fram.
Idag har varit rätt segt.
Ställde alarmet tidigt, eller i för sig varje måndag-fredag går alarmet igång halv sju.
Skulle tvätta, men var trött och eftersom jag tvättade förra veckan somnade jag om.
Vaknade några timmar senare och beslutade att lyssna på musik i mina hörlurar.
Slängde igång Garbage och tröttnade typ aldrig.
Satt som en zombie framför datorn i vad som kändes som fem timmar (men som var snarare tre).
Sen tog jag ett steg mot duschen och beslutade att få något gjort.
Drog fram på stan (som man säger här)
Skulle fixa prezz
Även låna om någon bok på biblioteket
Tar oftast mer än en månad för mig att läsa en bok
Det är inte så att jag läser långsamt
Bara det att jag skjuter upp läsningen
Sen läser jag ut boken på några dar/en vecka.
Drog hem och tömde väskan
Cyklade till Ica för att handla lite fil, chips och smör.
Kom hem med även ett paket glass och lite cashewnötter.
Allt ekologiskt såklart.
Lämnade allt i lägenheten och satte mig ute i solen.
Nästan sommarvärme idag
Vet inte hur länge jag var ute, kanske 1-1 1/2 timme
Läste How to be good som jag ska till måndag
Gillar inte att läsa böcker för att man måste recensera
Åtminstone får man välja själv, fritt
Nu väntar jag på att maten ska bli klar
Kanske 5-10 minuter väntan till bara
Lunchtid sköt jag fram till efter nästa lektion.
Under rasten fikade jag lite i cafeterian.
Fick samtal från en som ville kolla på lägenheten.
Försökte skjuta fram visningen någon dag, men kom på att det skulle gå lika bra samma dag.
Så varför vänta.
En kemilektion som kändes rätt lång.
Lunchtid mitt i.
Kemin fortsatte en kort stund med lite genomgång på tavlan.
Sedan bar det iväg hemåt.
Städade någon timme eller så.
Pluggade lite i teoriboken innan jag stack till trafikskolan.
Hem snabbt.
Hann knappt in förrän det ringde på dörren.
Den intresserade kollade runt lite.
En stund senare stod jag vid spisen och lagade mat.
Lite tv fast jag egentligen inte ville.
Men det var tisdagen, mycket hände fast inget som gjorde att tiden rusade fram.
Idag har varit rätt segt.
Ställde alarmet tidigt, eller i för sig varje måndag-fredag går alarmet igång halv sju.
Skulle tvätta, men var trött och eftersom jag tvättade förra veckan somnade jag om.
Vaknade några timmar senare och beslutade att lyssna på musik i mina hörlurar.
Slängde igång Garbage och tröttnade typ aldrig.
Satt som en zombie framför datorn i vad som kändes som fem timmar (men som var snarare tre).
Sen tog jag ett steg mot duschen och beslutade att få något gjort.
Drog fram på stan (som man säger här)
Skulle fixa prezz
Även låna om någon bok på biblioteket
Tar oftast mer än en månad för mig att läsa en bok
Det är inte så att jag läser långsamt
Bara det att jag skjuter upp läsningen
Sen läser jag ut boken på några dar/en vecka.
Drog hem och tömde väskan
Cyklade till Ica för att handla lite fil, chips och smör.
Kom hem med även ett paket glass och lite cashewnötter.
Allt ekologiskt såklart.
Lämnade allt i lägenheten och satte mig ute i solen.
Nästan sommarvärme idag
Vet inte hur länge jag var ute, kanske 1-1 1/2 timme
Läste How to be good som jag ska till måndag
Gillar inte att läsa böcker för att man måste recensera
Åtminstone får man välja själv, fritt
Nu väntar jag på att maten ska bli klar
Kanske 5-10 minuter väntan till bara
Miljöbilen som miljöbov
När jag i början av förra hösten skulle skriva argumenterande text emot kärnkraften till Svenska B så diskuterade jag detta lite med min bror på MSN. Från energisystem var det inte långt till bränslen och bilar.
Jag slängde ur mig att etanolbilar borde ju vara bättre än bensin.. Det var något min bror visste inte stämde. Han skickade massa fakta, pdf och länkar han hittat om just etanolet.
Sockerrörsodlingar i Brasilien som går endast till framställning av denna alkohol. Även i USA så går en stor del av majsodlingen till etanol.
Ikväll, ett halvår senare så tas detta ämne upp på debatt, svt.
Äntligen, denna diskussion har jag väntat på...
Jag slängde ur mig att etanolbilar borde ju vara bättre än bensin.. Det var något min bror visste inte stämde. Han skickade massa fakta, pdf och länkar han hittat om just etanolet.
Sockerrörsodlingar i Brasilien som går endast till framställning av denna alkohol. Även i USA så går en stor del av majsodlingen till etanol.
Ikväll, ett halvår senare så tas detta ämne upp på debatt, svt.
Äntligen, denna diskussion har jag väntat på...
Jag ska måla hela världen lilla mamma...
Nåja, jag börjar åtminstone med en liten tavla.
Jag gillar träd, man kan forma dem hur som helst.
Jag tänkte denna gång välja något annat.
Då kändes något mer abstrakt som lösningen.
Har haft annat för mig, men nu hoppas jag på att kunna fortsätta med målningen.
Antar att jag får lite tid i sommar åtminstone.
Det går att lösa ut ett mönster, ni kan fråga mig eller komma med egna tolkningar.
Ärligt talat har jag själv sett motivet hela tiden så jag har svårt att se något annat.
Vill gärna höra vad ni ser. :)
Jag gillar träd, man kan forma dem hur som helst.
Jag tänkte denna gång välja något annat.
Då kändes något mer abstrakt som lösningen.
Har haft annat för mig, men nu hoppas jag på att kunna fortsätta med målningen.
Antar att jag får lite tid i sommar åtminstone.
Det går att lösa ut ett mönster, ni kan fråga mig eller komma med egna tolkningar.
Ärligt talat har jag själv sett motivet hela tiden så jag har svårt att se något annat.
Vill gärna höra vad ni ser. :)
Fysik
Fick tillbaka fysikprovet för en timme sen.. 17 p av max 25 nånting. Måste ju vara minst VG om läraren skulle sätta betyg på proven. Nu så gör han inte det, men det känns ändå jättebra eftersom en g-gräns fanns och den låg på 8 p.
Det återstår att se hur de två sista månaderna förhåller sig. Två prov återstår, först nationella (som i för sig är en lab också) och sen ett prov på de sista kapitlen.
Det här har jag vetat tidigare också, fast nu får jag det bekräftat än en gång. Jag kan om jag vill, om jag går inför nåt.
Det återstår att se hur de två sista månaderna förhåller sig. Två prov återstår, först nationella (som i för sig är en lab också) och sen ett prov på de sista kapitlen.
Det här har jag vetat tidigare också, fast nu får jag det bekräftat än en gång. Jag kan om jag vill, om jag går inför nåt.
Spring Isac Spring
Tänkte i måndags när jag var ute att nästa gång jag går morgonpromenad ska jag istället för den vanliga rundan sticka till elljusspåret och springa ett varv.
Igår försov jag mig så pass mycket att jag inte hann med något annat än frukost innan skolan.
Idag däremot så har jag inga tider att passa, så nu har jag precis kommit hem.
Läste fel på skylten, tänkte att jag skulle springa det korta spåret. Det fanns ett gult spår och av någon anledning trodde jag det fanns ett rött spår också. Det röda spåret måste ha varit det längsta därför följde jag det gula spåret. Efter en stund märkte jag att jag sprang i ytterspåret, vilket förbryllade mig.
Det röda spåret måste gå någon annanstans, där jag inte ser. Sen när jag sprungit varvet stannade jag för att kolla om jag inte tagit fel. Det hade jag visst. Det fanns inte ens något rött spår och det gula var det som var längst. Så jag sprang 2,4 istället för 1,7.
Fast det gjorde mig inget. Trots min dåliga kondition, har inte tränat på fyra månader, så orkade jag det mesta av spåret. När jag tränade boxning tränade jag också upp min psykiska styrka, den förlorar man inte lika snabbt som konditionen. Grundkonditionen höjdes också med boxningen.
Hemvägen var typ lika lång som spåret så jag sprang kanske 2/3. Varvade gång med lätt jogging och spurt. Nu ska jag göra lite sit-ups och armhävningar innan duschen.
Igår försov jag mig så pass mycket att jag inte hann med något annat än frukost innan skolan.
Idag däremot så har jag inga tider att passa, så nu har jag precis kommit hem.
Läste fel på skylten, tänkte att jag skulle springa det korta spåret. Det fanns ett gult spår och av någon anledning trodde jag det fanns ett rött spår också. Det röda spåret måste ha varit det längsta därför följde jag det gula spåret. Efter en stund märkte jag att jag sprang i ytterspåret, vilket förbryllade mig.
Det röda spåret måste gå någon annanstans, där jag inte ser. Sen när jag sprungit varvet stannade jag för att kolla om jag inte tagit fel. Det hade jag visst. Det fanns inte ens något rött spår och det gula var det som var längst. Så jag sprang 2,4 istället för 1,7.
Fast det gjorde mig inget. Trots min dåliga kondition, har inte tränat på fyra månader, så orkade jag det mesta av spåret. När jag tränade boxning tränade jag också upp min psykiska styrka, den förlorar man inte lika snabbt som konditionen. Grundkonditionen höjdes också med boxningen.
Hemvägen var typ lika lång som spåret så jag sprang kanske 2/3. Varvade gång med lätt jogging och spurt. Nu ska jag göra lite sit-ups och armhävningar innan duschen.
Lost in Translation
I think the easiest way to write a review is to pick a film that you either think is awful or you really like. I have chosen to write about a film that slowly grows in affection every time I watch it. It?s possibly one of my favourites.
?Lost in Translation? is a film from 2003, made by director Sofia Coppola. Coppola was born into a family already in the film business. Her father Francis Ford Coppola is one of the most well known directors in the industry. She is also related to a composer, a music video director and has actor Nicolas Cage as cousin.
This is her second full-length film. ?The Virgin Suicides? from 2000 was her first. Her third film, ?Marie Antoinette? was released in 2006. ?Lost in Translation? is her most acclaimed film to date. It received three Golden Globes and won an Oscar for Best Original Screenplay. Sofia Coppola also wrote the manuscript and co-produced the film.
The story situates around two American characters during their stay in Tokyo. Bob Harris (Bill Murray) is a famous American actor who is in Tokyo appearing in a whisky commercial. A young philosophy student named Charlotte (Scarlett Johansson) joins her photographer husband when he?s having a photo shoot in Japan. Bob is lonely a lot, since he?s travelling a lot. Between his encounters with the Japanese media he spends most of the time at the hotel. Charlotte also spends a lot of the time at the hotel, mostly because her husband is working the majority of the time. They both feel a great distance to the culture in Japan. One evening they run into each other at the hotel bar and find comfort in cultural likeness.
This film is mostly a study of two people behave in relation to cultural differences. It takes place only during a few days, but we have time to get to know these characters very well. Although rather simplistic scenes follows one another, they are more well thought of and brings more to the story than first catches the eye.
There?s a brilliant scene where Bill Murray, our middle-aged misplaced American actor, encounters the Japanese while working on a video shoot. He asks for directions and his interpreter translates what seems like quite a long answer only to a few short words. Lost in translation. Actually these few words are somewhat presentable for the director?s answer. These things may seem a bit uninspiring but I think they add up to the story theme about cultural differences.
Contrasts take big part in the story. There?s the hectic life of modern Tokyo and than there?s the calmer lives of Bob and Charlotte. The Japanese?s seem to speed things up while the Americans slow it down. Another contrast is the different storytelling. In the beginning they both are alone, slightly depressed and bored to death. There?s this intensely melancholic feeling that describes the moment. Then we they meet thing feeling slowly changes. They find friendship, and go out together having fun. So, there?s the pity and there?s also good fun.
They are two very different people. Yet they find likeness and comfort in each other. There?s almost a feeling of soul mates, there?s such a strong connection between them. Despite the fact that they both have spouses, (Bob even has children) there?s this romantic feeling involved that cannot be ignored.
This is a romantic comedy, however there?s more depth to it than most other typical comedies. There?s also this seriousness about the film that deals with life?s big questions. E.g. ?What is my purpose?? and ?Does marriage get easier?? There are also fewer jokes and no one-liners. I would say it?s more of a romantic story about a friendship with a few comical situations and laughs. Those are some hilarious moments though.
The acting is superb; especially Murray does an outstanding performance. Both him and Johansson capture the heart and soul of their characters. Great cast, I also think the Japanese are great. Maybe a bit stereotypical, but that makes it easier to point out the cultural differences.
The cinematography brilliantly captures the different moods and feelings of the story. Wide-angle camera views of Murray sitting alone on the hotel bed feeling lone and empty. Late at night you can see the skyline and city lights out through the huge windows.
The soundtrack completes the film with wonderfully put together songs. Sofia Coppola has a true vision for what she?s looking for. She is a true artist. She finds every little piece intriguing and vital for the story to live on.
The themes about loneliness and misplaced souls are reappearing in her films. In ?The Virgin Suicides? there are seven teenage girls who portrait the emptiness and depression of such age. In ?Marie Antoinette?, our main character feels out of place from the first step she takes into France. She grew up in Austria and encounters many cultural differences on her way becoming France?s new queen. Although the differences aren?t as huge as those in ?Lost in Translation?, there are quite a few of them.
To compare the three Coppola films seems to me to be a rather great effort with lots of consideration. I wouldn?t say which of them I like the most, nor I like the least. I do think that ?Lost in Translation? is a complete masterpiece. Though I doubt its impact sometimes, because of the few people I know who appreciate its moments. Also, I guess many don?t see beyond its simplistic structure. It?s a film I suppose most people would enjoy watching once, but only a few could watch it twice.
I enjoy watching it every time and from what I mentioned in the beginning it grows on me every time. I like these sorts of films. The type that is on the outside very simplistic and understandable, but on the inside there are depth and hidden meaning. I would recommend it to people who like sad, melancholic feel-good films, because of the theme and emotion. I would also recommend it if you?re looking for a romantic comedy but not are in to the standard Hollywood type. Coppola thinks outside the box and dares to be different. That?s a rare quality in a film director.
You can say, she comes of good stock.
?Lost in Translation? is a film from 2003, made by director Sofia Coppola. Coppola was born into a family already in the film business. Her father Francis Ford Coppola is one of the most well known directors in the industry. She is also related to a composer, a music video director and has actor Nicolas Cage as cousin.
This is her second full-length film. ?The Virgin Suicides? from 2000 was her first. Her third film, ?Marie Antoinette? was released in 2006. ?Lost in Translation? is her most acclaimed film to date. It received three Golden Globes and won an Oscar for Best Original Screenplay. Sofia Coppola also wrote the manuscript and co-produced the film.
The story situates around two American characters during their stay in Tokyo. Bob Harris (Bill Murray) is a famous American actor who is in Tokyo appearing in a whisky commercial. A young philosophy student named Charlotte (Scarlett Johansson) joins her photographer husband when he?s having a photo shoot in Japan. Bob is lonely a lot, since he?s travelling a lot. Between his encounters with the Japanese media he spends most of the time at the hotel. Charlotte also spends a lot of the time at the hotel, mostly because her husband is working the majority of the time. They both feel a great distance to the culture in Japan. One evening they run into each other at the hotel bar and find comfort in cultural likeness.
This film is mostly a study of two people behave in relation to cultural differences. It takes place only during a few days, but we have time to get to know these characters very well. Although rather simplistic scenes follows one another, they are more well thought of and brings more to the story than first catches the eye.
There?s a brilliant scene where Bill Murray, our middle-aged misplaced American actor, encounters the Japanese while working on a video shoot. He asks for directions and his interpreter translates what seems like quite a long answer only to a few short words. Lost in translation. Actually these few words are somewhat presentable for the director?s answer. These things may seem a bit uninspiring but I think they add up to the story theme about cultural differences.
Contrasts take big part in the story. There?s the hectic life of modern Tokyo and than there?s the calmer lives of Bob and Charlotte. The Japanese?s seem to speed things up while the Americans slow it down. Another contrast is the different storytelling. In the beginning they both are alone, slightly depressed and bored to death. There?s this intensely melancholic feeling that describes the moment. Then we they meet thing feeling slowly changes. They find friendship, and go out together having fun. So, there?s the pity and there?s also good fun.
They are two very different people. Yet they find likeness and comfort in each other. There?s almost a feeling of soul mates, there?s such a strong connection between them. Despite the fact that they both have spouses, (Bob even has children) there?s this romantic feeling involved that cannot be ignored.
This is a romantic comedy, however there?s more depth to it than most other typical comedies. There?s also this seriousness about the film that deals with life?s big questions. E.g. ?What is my purpose?? and ?Does marriage get easier?? There are also fewer jokes and no one-liners. I would say it?s more of a romantic story about a friendship with a few comical situations and laughs. Those are some hilarious moments though.
The acting is superb; especially Murray does an outstanding performance. Both him and Johansson capture the heart and soul of their characters. Great cast, I also think the Japanese are great. Maybe a bit stereotypical, but that makes it easier to point out the cultural differences.
The cinematography brilliantly captures the different moods and feelings of the story. Wide-angle camera views of Murray sitting alone on the hotel bed feeling lone and empty. Late at night you can see the skyline and city lights out through the huge windows.
The soundtrack completes the film with wonderfully put together songs. Sofia Coppola has a true vision for what she?s looking for. She is a true artist. She finds every little piece intriguing and vital for the story to live on.
The themes about loneliness and misplaced souls are reappearing in her films. In ?The Virgin Suicides? there are seven teenage girls who portrait the emptiness and depression of such age. In ?Marie Antoinette?, our main character feels out of place from the first step she takes into France. She grew up in Austria and encounters many cultural differences on her way becoming France?s new queen. Although the differences aren?t as huge as those in ?Lost in Translation?, there are quite a few of them.
To compare the three Coppola films seems to me to be a rather great effort with lots of consideration. I wouldn?t say which of them I like the most, nor I like the least. I do think that ?Lost in Translation? is a complete masterpiece. Though I doubt its impact sometimes, because of the few people I know who appreciate its moments. Also, I guess many don?t see beyond its simplistic structure. It?s a film I suppose most people would enjoy watching once, but only a few could watch it twice.
I enjoy watching it every time and from what I mentioned in the beginning it grows on me every time. I like these sorts of films. The type that is on the outside very simplistic and understandable, but on the inside there are depth and hidden meaning. I would recommend it to people who like sad, melancholic feel-good films, because of the theme and emotion. I would also recommend it if you?re looking for a romantic comedy but not are in to the standard Hollywood type. Coppola thinks outside the box and dares to be different. That?s a rare quality in a film director.
You can say, she comes of good stock.
Femton sånger i en
Är nu tillbaka från min promenad. Ska ta en snabb dusch och käka lite gröt innan jag sticker till komvux.
Har tänkt lite på det här med långa låtar...
Har en låt som är över 30 min i mitt iTunes-bibliotek.
Kan tycka en 3-minuters är underbar, men ibland så känns många låtar för korta.
Man vill höra mer.
Nu kan man tänka sig att 30 minuter kan vara att ta i, i längd.
Men det är ju inte så att det är samma tre minuter som spelas om och om igen.
För några låtar var det bara kents längsta låtar, En timme en minut, Visslaren och oförglömliga 747, som kunde klassas som långa i jämförelse av resten av min musik.
Sen dess har de klämt ur sig fler låtar på sex-sju minuter. Senast Ensammast i Sverige som hittills är deras allra längsta, över åtta minuter.
Sen jag har börjat lyssna på post-rock har det betytt också att jag får lyssna på långa låtar. Vissa alltså lika långa som korta album, eller åtminstone halva album. Men det är något speciellt med de låtar som inte bara är långa utan känns som ett helt album. De är uppdelade i delar, i flera egna låtar:
Jesus of Suburbia - Green Day
Mannen i den vita hatten - kent
Bohemian Rhapsody - Queen
Karma Police - Radiohead
Paranoid Android - Radiohead
The Mars Volta gör i princip nästan bara femton sånger i en...
Dessutom så är São Paulo en sjudundrande avslutningslåt på ett album. Det bästa avslutet på ett album jag nånsin hört. Annars har Guillemots mest stämningsfulla melodier och texter, men detta är ett mästerverk.
Mästerverk, känns mycket lättare att säga så för långa låtar. De får liksom plats med ALLA känslor som ska speglas i låten.
Har tänkt lite på det här med långa låtar...
Har en låt som är över 30 min i mitt iTunes-bibliotek.
Kan tycka en 3-minuters är underbar, men ibland så känns många låtar för korta.
Man vill höra mer.
Nu kan man tänka sig att 30 minuter kan vara att ta i, i längd.
Men det är ju inte så att det är samma tre minuter som spelas om och om igen.
För några låtar var det bara kents längsta låtar, En timme en minut, Visslaren och oförglömliga 747, som kunde klassas som långa i jämförelse av resten av min musik.
Sen dess har de klämt ur sig fler låtar på sex-sju minuter. Senast Ensammast i Sverige som hittills är deras allra längsta, över åtta minuter.
Sen jag har börjat lyssna på post-rock har det betytt också att jag får lyssna på långa låtar. Vissa alltså lika långa som korta album, eller åtminstone halva album. Men det är något speciellt med de låtar som inte bara är långa utan känns som ett helt album. De är uppdelade i delar, i flera egna låtar:
Jesus of Suburbia - Green Day
Mannen i den vita hatten - kent
Bohemian Rhapsody - Queen
Karma Police - Radiohead
Paranoid Android - Radiohead
The Mars Volta gör i princip nästan bara femton sånger i en...
Dessutom så är São Paulo en sjudundrande avslutningslåt på ett album. Det bästa avslutet på ett album jag nånsin hört. Annars har Guillemots mest stämningsfulla melodier och texter, men detta är ett mästerverk.
Mästerverk, känns mycket lättare att säga så för långa låtar. De får liksom plats med ALLA känslor som ska speglas i låten.
God morgon
I eftermiddag är det dags för fysikprov.
Har precis vaknat och inte somnat om. Känns bra, men trött som attan.
Ska väl ut strax på min morgonpromenad.
Börjar sen kl 9.
Försöker gå upp vid samma tid varje dag fast det egentligen bara är onsdagar jag behöver vakna halv sju.
För mig handlar det om rutiner. Det blir mycket jobbigare att gå upp fem olika tider varje vecka.
(Borträknat helgen.)
Hur som helst...
Hoppas fysikprovet går vägen idag.
Känner mig bättre förberedd än sist i alla fall.
Har precis vaknat och inte somnat om. Känns bra, men trött som attan.
Ska väl ut strax på min morgonpromenad.
Börjar sen kl 9.
Försöker gå upp vid samma tid varje dag fast det egentligen bara är onsdagar jag behöver vakna halv sju.
För mig handlar det om rutiner. Det blir mycket jobbigare att gå upp fem olika tider varje vecka.
(Borträknat helgen.)
Hur som helst...
Hoppas fysikprovet går vägen idag.
Känner mig bättre förberedd än sist i alla fall.
Högskoleprov x 4
Mitt fjärde högskoleprov är nu klart och färdigräknat.
Har ökat på ELF, medans de andra delarna gick ungefär lika som förra gången.
Sämst känns NOG eftersom jag fått som minst poäng detta prov jämnfört med de andra proven.
1.0 slutar jag på. Vilket leder till ingenting. 1.1 hade jag förra gången och jag vet inte riktigt vad som gick fel, men det ledde alltså inte till någon förbättring.
UU har sagt att jag troligtvis kommer in på min utbildning med den poängen. Troligtvis.. Men man får väl hoppas och ta nya tag.
Nu är det ett fysikprov som ligger och väntar på mig måndag eftermiddag, men något plugg lär det inte bli ikväll. Softa och återhämta sig är vad som gäller.
Har ökat på ELF, medans de andra delarna gick ungefär lika som förra gången.
Sämst känns NOG eftersom jag fått som minst poäng detta prov jämnfört med de andra proven.
1.0 slutar jag på. Vilket leder till ingenting. 1.1 hade jag förra gången och jag vet inte riktigt vad som gick fel, men det ledde alltså inte till någon förbättring.
UU har sagt att jag troligtvis kommer in på min utbildning med den poängen. Troligtvis.. Men man får väl hoppas och ta nya tag.
Nu är det ett fysikprov som ligger och väntar på mig måndag eftermiddag, men något plugg lär det inte bli ikväll. Softa och återhämta sig är vad som gäller.
iTunes Shuffle
1. Put your music player on shuffle.
2. Press forward for each question.
3. Use the song title as the answer to the question even if it doesn?t make sense.
FUSKA INTE
How are you feeling today?
Ache
How do your friends see you?
(I Can't Get No) Satisfaction
Will you get married?
Håll ut
What is your best friend?s theme song?
White Diamond
What is the story of your life?
Wherever I Go
What was high school like?
Our House
How can you get ahead in life?
In the Mood For Love
What is the best thing about your friends?
You
What is tonight going to be like?
Untitled 5
What is in store for the remainder of this weekend?
Off the Wall
What song describes you?
I Never Liked You
To describe your grandparents?
Self Control
How is your life going?
Why Do I Keep Counting
What song will they play at your funeral?
Som vatten
How does the world see you?
Mama, I Remember You Now
Will you have a happy life?
That's The Way (I Like It)
What do your friends really think of you?
You Never Wash Up After Yourself
Do people secretly lust after you?
Come on Down
How can I make myself happy?
Spring Haze
What should you do with your life?
Sweet Sweet Intuition
Will you ever have children?
Someone In My Bed
