Hearts on Fire
Så heter en helt underbar låt som är inspirationen till min senaste tavla. För ovanlighetens skull är inte tavlan färdig när jag slutat måla. Eller.. Det får vi rättare sagt se imorgon. Brukar lägga ned penseln när handen börjar tveka och tavlan känns mer eller mindre färdig. Sedan vänta nån dag och se om det behövs något mer, hittills så har det inte behövts.
Hearts on Fire, så får tavlan heta. Har nu döpt några av mina äldre tavlor, känner att de behöver kallas något utifall att. Åh, vad jag skulle vilja lägga upp bilder på bloggen här, men tyvärr så ligger min kamera och trynar i ett hörn sen i somras. Är så trött på den med tanke på den extremt korta batteritiden, 5 minuter med ultimala förhållanden.
Min mobilkamera är inte ens att tänka på, gör inte mina tavlor rättvisa...
Mina tavlor är det personligaste jag har, det som speglar mitt inre allra mest. Speciellt de senaste skulle jag säga. Även om de kanske inte just speglar någon stor del av mitt inre så speglar de mitt inre just den stunden jag rör vid penseln. De fångar upp mina innersta tankar, känslor, humör och behållar det sen för sig själv. Om jag själv glömt bort hur jag kände när jag målade en viss tavla är det inte alls säkert att jag skulle förstå hur jag kände mig. Jag hittar ändå något nytt i dem, med tiden som går.
Vill måla mycket mer. Nu är dukarna slut och jag får inhandla nya, kanske får jag tid någon gång snart igen. Nu är det dock tentaplugg som gäller de kommande veckorna, men att måla lite som avkoppling och som en paus bland all biologi, ekologi och envariabelanalys funkar bra och väl.
Hädanefter kommer bloggen att bli mer personlig. Känner för mycket att jag håller tillbaka en massa. Kanske därför det går långa tider mellan inläggen ibland. Om jag inte tänker så mycket kommer inläggen skriva sig själv till slut och inte behöva ta upp så stor del av min tid. Det här inlägget tog endast ca 10 minuter, jämfört med andra i den här längden som tagit upp mot en timma.
Kram, tills vi ses nästa gång...
Hearts on Fire, så får tavlan heta. Har nu döpt några av mina äldre tavlor, känner att de behöver kallas något utifall att. Åh, vad jag skulle vilja lägga upp bilder på bloggen här, men tyvärr så ligger min kamera och trynar i ett hörn sen i somras. Är så trött på den med tanke på den extremt korta batteritiden, 5 minuter med ultimala förhållanden.
Min mobilkamera är inte ens att tänka på, gör inte mina tavlor rättvisa...
Mina tavlor är det personligaste jag har, det som speglar mitt inre allra mest. Speciellt de senaste skulle jag säga. Även om de kanske inte just speglar någon stor del av mitt inre så speglar de mitt inre just den stunden jag rör vid penseln. De fångar upp mina innersta tankar, känslor, humör och behållar det sen för sig själv. Om jag själv glömt bort hur jag kände när jag målade en viss tavla är det inte alls säkert att jag skulle förstå hur jag kände mig. Jag hittar ändå något nytt i dem, med tiden som går.
Vill måla mycket mer. Nu är dukarna slut och jag får inhandla nya, kanske får jag tid någon gång snart igen. Nu är det dock tentaplugg som gäller de kommande veckorna, men att måla lite som avkoppling och som en paus bland all biologi, ekologi och envariabelanalys funkar bra och väl.
Hädanefter kommer bloggen att bli mer personlig. Känner för mycket att jag håller tillbaka en massa. Kanske därför det går långa tider mellan inläggen ibland. Om jag inte tänker så mycket kommer inläggen skriva sig själv till slut och inte behöva ta upp så stor del av min tid. Det här inlägget tog endast ca 10 minuter, jämfört med andra i den här längden som tagit upp mot en timma.
Kram, tills vi ses nästa gång...
Kommentarer
Trackback
